Såhär var bilen dekorerad på Midsommaraftonen, som vi firade i stugan.

Man skulle kanske flagga imorgon?!

Det är ju ändå MUCK….*s*…

Gissa om min semester är efterlängtad iår??!!

Igår kom det två ex av senaste numret av tidningen Attention.

Det är en medlemstidning som Riksförbundet Attention ger ut. Förbundet riktar sig till barn, vuxna med ADHD, ADD, Tourettes, autism och AS samt deras anhöriga.

Kul att se min artikel i tryck.

Jag gör en fallbeskrivning och därefter motiverar jag varför jag anser att omfattande NPF-utredningar fortsättningsvis bör göras för annars är risken stor att det blir flediagnostiseringar och det är alltid patienten som förlorar på det. Det påvisar min fallbeskrivning som ändå har ett lyckligt slut.

Vanligtvis är det VD:n och andra ur ledningsgruppen som bloggar på företagets intranäts blogg, men nu under sommaren kommer det gästbloggas från frivilliga i företaget.

Givetvis skulle jag blogga även där och idag blev mitt bidrag klart. Troligtvis publiceras bloggen i nästa vecka. Såhär skrev jag:

 

 

Mellanmänskliga mötet

 

Jag är både född och uppvuxen i Stockholm med omnejd.

Det betyder delvis att jag är härdad sen barnsben av den stockholmska stressen. Att alltid ha bråttom, skynda sig till tunnelbanan fast det kommer ett nytt tåg om tre minuter, skynda, skynda.

Det sägs att det ligger i blodet att stockholmarn´ alltid har bråttom.

 

För några år sen, en eftermiddag, kikade jag runt på hemnet och hittade sommarparadiset med stort ”S”, en liten stuga i rött med vita knutar och fruktträdgård. Jag kunde inte släppa tanken på att den där stugan skulle bli vår så efter budgivning åkte vi upp till Tierp i slutet av november för att skriva kontrakt. När alla formaliteter var klara åkte vi vidare till vår nyvunna sommaridyll för att titta till det. Jag kan säga att det var svårt att få den rätta sommarkänslan att infinna sig när den kalla snålblåsten ven runt husknuten och trädens kala grenar avtecknade sig mot den regntunga himlen. 

 

Sommaren 2006, som blev vår premiär i stugan, hägrade.

Bilen packad med allt som man kan tänkas behöva och lite till, begav vi oss uppåt och mellanlandade i Österbybruk. Jag gick in på det lokala bageriet för att handla nybakat bröd. Det var en kund före mig, så snart var det min tur. Kunden väljer länge och väl, betalar och står kvar. Kunden står kvar och pratar med expediten. Jag känner hur den stockholmska stressen kommer krypande i mig. ”Skynda på, jag har bråttom” viskar mitt andra jag. ”När man har handlat klart lämnar man plats för nästa kund.” Fortsätter den inre monologen.

 

Men så hejdar jag mig i tanken….vänta lite nu, jag är inte hemma….jag är på landet. Ovant släpper jag den krypande stressen och inväntar min tur. Här är samtalet minst lika viktigt som inköpen och tiden finns alltid.

 

Och såhär fortsätter det vart man än kommer.

Kan berätta om när åkgräsklipparens ena däck fick punktering och vi åkte över till en verkstad för att köpa nytt däck. Det tog 1,5 timme att beställa ett nytt däck, trots att vi var de enda kunderna där. Mesta av tiden ägnades åt kaffe, pepparkakor och hur mycket folk det kunde vara i Tierp på fredagseftermiddagarna.

 

Dessa mellanmänskliga möten som finns häruppe är lika naturliga som självklara för invånarna. Hur kommer det sig att dessa möten inte är lika självklara i en storstad?

 

Mannen säger; ”- Jaha, ska du åka och handla ägg hos bonden? Vi ses om två timmar”.

Jag trivs här, där möten mellan människor är värdefulla och att tiden får en annan betydelse. Det känns nästan som om klockan går långsammare häruppe.

 

Det mellanmänskliga mötet i en föränderlig verksamhet är så oerhört viktig. Möten mellan våra boende och personal där vi samtalar om allt och inget, är värdefulla och i mångt och mycket är det just dessa samtal som styr vårt arbete.

Hur vill du ha det i ditt liv?

Vad är viktigt för dig?

Och, framför allt, att ta sig tid för samtalen. Vi på Skvaltans gruppbostad har schemalagda samtal för våra boende med respektive kontaktman. Dessutom finns det alltid utrymme för spontana samtal.

 

Jag är stockholmare i själen och Stockholm kommer alltid att finnas i mitt hjärta men den nyvunna kärleken till landsbygden och dess tempo har redan vuxit sig lika stark.

Om 4 dagar återser jag och min familj Källviken igen och denna gång ska jag sucka förnöjt i bageriet i Österbybruk om kunden framför börjar samtala med expediten. För jag har tid.

 

 

 

Ett litet urval av alla de bilder vi tog.

Wells körde en musikaliskt säker show med säkra kort. Den artist som överraskade mest var Peter Johansson från musicalen “Footloose” som bygger på 80-talsfilmen med samma namn.

Peter är relativt okänt ansikte men med en gedigen musikalisk bakgrund som märktes väl. Gissar att vi kommer få se mer av honom. Wells lyckas alltid plocka fram godbitar som sen blir framgångsrika i Sverige.

Vi hade superplatser, 5:e bänkrad framifrån. En aning kylig kväll men det var okej ändå.

 

Vi hann med att inreda en oas i trädgården, skruva ihop den andra och sista stolen som jag renoverat, åka på loppis i Norrskedika, grilla, klippa gräset, montera bärnäten över pallkragarna, vinscha ner den murade grillen som sen ska hackas bort…och några kattpromenader.

Denna kisse träffade vi på i onsdags.

Stooora tassar.

 

Om 3 minuter så är det dags att packa bilen. Hallen är full med pryttlar som ska med upp denna helg.

Hej, sommarstugan, nu kommer vi!

Norrskedika bakluckeloppis, Robert Wells och jordgubbsplockning är några saker soms tår på schemat. Stor-tass och lill-tass ska givetvis gå på promenader och grillning kommer det också bli.

 

Sen är det bara ett jourpass kvar och två kvällspass…..och därefter S E M E S T E R!!

 

MUCK - som Ingrid kallar det!

Ha det!

Ikväll var I och jag på bio, det var dags att se “Sex and the city” - the movie.

 

 

2,5 timme….och när filmen var slut sa vi bägge “redan??”.

När kommer uppföljaren?

 

Nu är det 12 dagar kvar till semestern börjar.

Det är en jobbarhelg kvar, tre jourpass kvar och fyra kvällspass kvar.

 

Men det är mycket som ska fixas innan dess….helgen kommer delvis användas åt att uppdatera alla akutmappar, riskanalyser, handlingsplaner och rutinbeskrivningar samt att en vikariepärm med arbetsuppgifter ska skrivas.

Idag hade jag ledig dag och gjorde ett introduktionspass på ett annat ställe, för att prova på.

Redan efter halva dagen så visste jag att “det är det här jag vill göra”! Så, jag tackade ja!

Men det är en del formaliteter kvar att avhandla innan allt är klart, bl.a  tjänstgöringsgrad och lön. Håll tummarna för att det går vägen…hela vägen.

Ikväll var det dags för kvällspromenad.

Hugo var otålig så J fick klä på honom selen och gå ut, innan jag hade hunnit hem.

Jag mötte Hugo på uppfarten….och då händer något som får mig att le. Hugo tittar upp, får syn på mig….och sätter svansen i vädret och springer rakt emot mig! …  *Buffa, buffa*  …  Älskade kisse!!!

 

Gick sen upp och hämtade kisse nummero 2.

Han var inte alls lika exhalterad av kvällspromenaden, så det fick bli taxi runt gården. Det går bra det med.

 

 

Det blev ett vykort med några utvalda bilder, tagna på Midsommaraftonen i stugan.

 

Jodå, det blev en sån till slut.

Navigon 2110 max heter den och kan ses här.

Har provat den under helgen och ställt in kända destinationer för att testa den.

Tycker den är både tydlig och smidig. Tyvärr kan den ibland ha svårt att hitta vissa destinationer om det är mindre orter ute på landsbygden, men då går det att peka direkt i kartan och navigera utifrån det.

Var på auktion i helgen och kom hem med en sedel 250 ryska rubel från 1918, mest på kul. Hittade detta om den ryska rubeln.

 

I övrigt har helgen bestått av bl.a såna här och såna här.

Värst är nog knotten som inte bryr sig om myggoljan.

Men, som tidigare år, så brukar det lugna ner sig i juli månad.

Annars har det Midsommarfirats hos svärmor med släkt, grillning, grävts och rensats i rabatter, flyttat en del blommor, rensat kirskål, kattpromenerande, klippts gräs…m.m……m.m.

Är på sätt och vis skönt att komma hem ikväll, men lika fort så längtar jag tillbaka. Snart, snart, snart är det S E M E S T E R!